ledsamt
Jag har alltid sagt att livet är inte lätt, inget för nybörjare. Det skall till starka människor att bo i detta regntunga, blöta o kalla land. Det blir inte lättare av att min vän ligger på sjukhuset. Hon drabbades av cancer för ett år sedan och idag är hon en skugga av sitt forna jag. Att se henne brytas ner är jobbigt, jag är där så ofta jag kan tillsammans med en del av våra gemensamma vänner. Vi hjälper henne med matning och ser till att hon får komma ut och "andas frisk luft" =röka! Jag blev djupt rörd av henne när jag var där förra gången och hon direkt kände ingen stegen när jag gick in i rummet. Eftersom cancern sitter i huvudet så har hon svårt för att kordinera sina rörelser och behöver hjälp. Nu har hon inte varit uppe på ett par dagar och är väldigt rosslig i bröstet. Jag har svårt att inte tänka på henne och kommer på mej själv med att gråta och känna mej så maktlös. Just nu har jag svårt att koncentrera mej på annat. Hon är den som har lärt mej nästan allt jag kan om hundar idag, under hennes ledning har jag lärt mej hur man läser hund, tränar hund och hjälper valpar att blir bra hundar. Har haft förmånen att få vara med som "hjälpare" på hennes kurser och det är jag djupt tacksam för. Vi har också haft många goa kaffestunder tillsammans och våra hundar har alltid kommit bra överens. Så visst är det så att det gör ont att se henne men det är med glädje jag hjälper henne med det hon behöver.
Så just nu ligger mycket av mitt eget liv stilla, tränar lite men har svårt att koncentrera mej. Jag är bara så djupt tacksam att jag har fått lära känna denna fantastiska kvinna.