Fritidsforskaren

En blogg om vardagen för oss som arbetar med fritidsforskning på heltid

ljudkänslig/skotträdd

Publicerad 2013-03-01 08:52:56 i Allmänt,

Det har varit en turbulent tid med sjukdom och annat. Träningen har varit lite si och så med. Har ändå lyckats hyfsat bra och traglar vidare. Nackdelen är att jag tyckte jag var frisk från min lunginflamamtion och nu vaknar jag igen med feber, då har jag ändå vilat och gjort allt man skall göra. Jaja det går väl över! Spero är helt fantastisk och har fattat att jag inte är helt ok för han håller sej lugn och är tillfreds med att inte få arbeta som förut. Men jag har åkt till Bengt för att valla lite med honom så att han får göra något. Jag hade ju beslultat att jag inte skulle fortsätta valla för det blev alldeles för dyrt med resor osv. Så fick jag ett samtal från en av min vänner som oxå vallar och hon har en hund från ngn Henrik i Lödöse, tydligen känd i vallkretsar, nåja han skall ha en vallkurs och hon undrade om jag ville vara med? Eftersom jag tycker det är så himla kul med vallning och verkligen älskar se Spero när han jobbar bestämde jag mej på stört att vallningen är nr ett och lydnaden tar jag som den kommer. Så nu i april börjar jag kurs igen och det ser jag verkligen fram emot. Har pratat med Bengt som ställer upp och hjälper mej så att jag kan träna mellan kurstillfällena. Det kändes så himla bra när jag fattat det beslutet :-)
På nyårsafton blev Spero så himla rädd när det smällde, jag var inte ute utan höll mej inne men jäklars va det small. Visserligen bara mellan 23.40-00.20 men det räckte! På morgonen när vi gick ut var han lite försiktig men sedan visade han inget alls. Spero har inte varit skotträdd, tvärtom, jag har alltid haft honom med och han har inte reagerat på något sätt. Nu ändrade sej allt. Han har blivit rädd för dom flesta ljud, när grannen stänger sin bildörr går han in in sovrummet och lägger sej under stolen. Han kan ligga i mitt knä, vilket han gör varje kväll, och på TV skjuter dom skott då flyger han upp, in i sovrummet och lägger sej under stolen. Sist jag var på klubben, GMBK, som ligger jämte militärens skjufält hade dom skjutövningar och han reagerade direkt med att vilja fly undan. Jag gick in med honom i skogen och då blev det bättre men direkt när det small kom han in till mej. Vi har tidigare tränat där utan problem. Där jag bor flyger det väldigt ofta flygplan och på kvällarna när vi går ut ser man planen med blinkande lampor i luften och motorljudet hörs ganska tydligt. När det kommer  ett plan så stannar han till, tittar upp i luften ett kort ögonblick och väljer att ge sej iväg hemåt. Då har han bråttom hem.
I april blir han 3 år så jag hoppas på att detta är lite av ett "pubertetsproblem", att det skall försvinna när han har "puberterat" färdigt. Om inte så vet jag inte vad jag skall göra :-( Skotten går ju att träna bort men jag kan ju inte förhindra planen från att flyga i luften. Men bortsett från allt detta är Spero den mest fantastiska hund jag någonsin haft, jag trodde aldrig att jag skulle lämna schäfern men Speros egenskaper överväger allt som schäfern har, nu är det visserligen två olika raser men idag väljer jag BC som ras framför alla andra. Speros fantastiska känsla för mina barnbarn, hans vilja att vilja göra rätt, han härliga sätt att vara när han arbetar och hans vänlighet mot alla, både två och fyrbenta. Sedan är han rolig, ibland kommer jag på mej själv med att skratta åt hans roliga sätt.

första promenaden

Publicerad 2013-02-20 11:17:04 i Allmänt,

efter att ha varit helt "däckad" i lunginflammation försökte
jag idag att gå en liten runda. Speo var överlycklig över
att få komma ut och springa.
vår lilla skogsglänta är en härlig plats att bara gå sakta 
på, fast det fattade inte Spero.
åhh, vad du går sakta...
allt är fortfarande fruset och att detta är en liten bäck
tror man inte, men vackert är det.
isen ligger tjock, jag gav upp försöken att klättra upp,
det får vänta tills jag är riktigt frisk. Oj va jag är förnuftig!
Som vanligt hittade Spero en pinne och helt plötsligt
var livet som hund jätteroligt.
den följde med hela vägen hem.
bara husgrunden kvar, man undrar ju vad som varit och 
vem som bott här?
och vips hittar man elskåp i skogen, och dom låter så
visst är dom aktiva, skumt?
konstigt att dom får vara kvar, dom står ju så lågt att 
ett barn kan lätt komma åt dom!
bara att sträcka ut handen.
Spero jobbar med sin pinne som skall med hem. Jag 
var helt slut när jag kom hem, luften tog helt slut och 
sträckan jag gick var inte längre än högst 400 m. Jaja,
jag antar att det tar tid att bli frisk men fan va tråkigt
det är när man är van att gå långa sträckor.
Ha det bra mina vänner och var rädda om varandra :-)

trött på vintern

Publicerad 2013-02-13 16:11:39 i Allmänt,

Efter ett långt uppehåll var vi tillbaka i vallhagen. Kan
bara säga att det är jättekul. Det har blivit en hel del
lydnad och jag har märkt att Spero inte riktigt varit 
focuserad. Att valla lite emellanåt är inte fel, det är ju
trots allt det som är hans grej. Vi mådde båda riktigt
bra när vi kom hem. Märkte en helt annan trötthet hos
honom än när vi bara tränar lydnad.
sedan var det dags att installera Bibbi hos oss, inga
problem. Hon har ju varit här förut så det gick jättebra.
Bibbi är en riktigt trevlig hund som är jättelätt att ha. 
Jag hade visserligen glömt bort att hon kan vara lite sur
på andra hundar så jag blev lite förvånad när hon muckade
lite med en annan hund och inte kom när jag ropade. Men 
det gick bra, jag fångade in henne och promenaden fortsatte.
Eftersom Spero inte går fram till andra hundar och alltid är
utan koppel så tänkte jag mej inte för. 
Jag lyckades dra på mej en lunginflammation, inte så
bra, mår skit. Blev så glad när mina vänner kom förbi
med tulpaner och tog hand om mej lite. Man är ju inte
så kaxig när luften tar slut. Spero är helt fantastisk för
han är ute i trädgården och tar hand om Bibbi, bjuder in
till lek och försöker underhålla henne, fast det är ju sej
själv han underhåller. Men det tog bara ett litet tag så
upptäckte Bibbi att man kan gå igenom häcken och ut
på ängen så jag kunde inte ha henne ute så mycket som
jag ville. Hon såg så rolig ut när hon gick igenom första 
gången, jag satt så jag såg henne, hon tittade först åt 
mitt håll sedan på Spero och vips va hon igenom. Spero 
stod kvar och undrade väl vad som hände för hon kom 
inte in igen. Men hon får vara ute när jag sitter så jag ser
henne då kan jag säga till henne. 
Februari och mars kan vara riktiga vintermånader men jag
hoppas verkligen att det inte blir så. Är riktigt trött på vintern
som så många andra. Fast jag har ju hört talgoxen kvittra så
snart är det vår.

träningskamrater

Publicerad 2013-02-04 11:34:00 i Allmänt,

Vilken tur att man har riktiga träningskamrater som hjäper till när det strular finns där när man egentligen vill göra allt "fort o fel" vilket jag har en tendens att göra. Men jag har ju också upptäckt att om jag gör allt i rätt ordning och nöter in momenten så blir de så jättebra. Det är inget fel i att backa i sin träning och se saker som man kunde gjort bättre. Nu har jag kommit en bit med elitens moment men det tar lång tid att få allt att sitta och sedan skall man ju ut på planen och då visa upp ett lydnadsprogram på ca 20 min med olika moment. Så även om momenten sitter vid tävlingsdagen så kan ju allt hända. Nåja, jag har långt kvar till tävling för nu skall jag inte göra något "fort o fel" :-) Idag så regnar det ett iskallt regn och det är +1 grad så innomhusträning är perfekt. Jag skall börja med "burkträning" som, när det är färdigt, blir fjärrapportering. Visst låter det knäppt men jag lovar att det blir jättebra när det är färdigt. Eftersom momenten måste brytas ner i delmoment är detta början, jag hade ju gärna lagt ut 3 apporter och hoppats på att han tar rätt direkt, men har insett att så går det inte att göra. 
I alla grenar av hundsport finns det väl olika "helvetesmoment" och i lydnaden tycker jag det är "fjärren". Att på 15 m håll få hunden att stå, sitta och ligga i två skiften utan att röra baktassarna är inte det lättaste. Men jag har även här upptäckt att om man bryter ner momentet så blir det bra till slut. Jag har hållt på i ca 2 månader och det är först nu som han kan ställa sej upp utan att baktassarna flyttas, därifrån har han nästan fattat att han skall lägga sej bakåt för att tassarna inte skall flyttas framåt när han lägger sej. Vi har en lång väg kvar för nu skall resten kopplas ihop med detta. Men jag har ju en bra köksmatta :-) Positionen i det fria följet är jättebra nu men det momentet är ju ca 5-6 min på tävling så för att han inte skall få nackspärr :-) tränas det varje dag olika långa/korta sträckor. För honom som är så nyfiken är det en jätteprestation att sitta och titta på mej när det är massor med aktiviteter runt omkring oss. Det har varit mängdträning på olika platser och nu fungerar det jättebra. Att få honom att sitta rakt har varit vår akilleshäl så där bytte jag ingång och det blev genast mycket bättre. 
Att träna hund och lösa olika problem för att komma fram till ett bra resultat tar jättemycket tid men är så himla kul, så jag återgår till det nu. 
 
Ha en bra vecka :-)

vad händer

Publicerad 2013-01-29 10:12:41 i Allmänt,

även vi här på västkusten har haft några fina vinterdagar.
Det gällde att passa på att vara ute och njuta av dagen.
Vi koncentrerar oss som vanligt på våra elitmoment och 
jag känner att det blir bättre o bättre. Den förbaskade
fjärren har jag slitit med och nu äntligen har han fattat att
bakbenen skall vara stilla. Att lägga sej bakåt var ett jätteproblem
för han fattade inte. En dag låg bollen framför honom av 
misstag och när han skulle ta den sa jag ligg, han la sej bakåt!
Jag började använda bollen framför honom och han la sej så
jättefint bakåt. Nu har vi tränat det så att han inte längre 
behöver bollen utan han lägger sej bakåt. Ibland är det svåra
lätt!
jag fick ju en baksten i julklapp och äntligen har mina
grejor kommit som jag beställde till. Jäskorg och spade
att kunna ta brödet med. 
det blev ett ljust bröd på surdeg som blev riktigt bra.
så är det den förbaskade buren som jag har till salu. 
Den är 3 cm för stor för att jag skall kunna stänga 
bakluckan med baksätena i. Dom sätter jag in när jag
skall besikta bilen och när det är klart åker dom ut igen.
Hade varit bra att kunna ha dom i bilen hela tiden. Men 
att sälja en sådan dyr bur är inte lätt, vill ju inte ge bort
den. Men det är ju ingen panik och får jag inte det jag vill
så fortsätter jag med att plocka ut mina säten.
 
Så har vi då dessa löptikar. Jag har ju haft 3 st schäferhundar
innan och aldrig haft problem med löptikar, dom har gått med
höglöpande tikar och låtit dom vara. Visst om jag hade gått
därifrån så hade det säkert hänt saker. Spero har haft täta kontakter 
med löptikar och det har gått jättebra, till nu. Han blir 3 år i april och
det märks. På grusvägenhar det gått en löptik och han har den senaste
veckan varit alldeles tokig. Ligger inne o piper, har inte ätit på 4 dagar,
kan inte göra ifrån sej, väcker mej på nätterna. Igår fick jag ta in honom
för han satt på altanen och ylade, grannen trodde det var vargen haha.
Men konstigt nog sticker han inte från trädgården trots att han kan, det
finns flera hål i häcken som går att smita igenom. Han springer utefter häcken
och gnider bakdelen mot häcken, han försökte rida på min kompis. Ja ni hör
vilket elände. Men han mår nog sämst själv av detta. Han fattar inte heller att
han har koppel på sej när vi går ut, jag är orolig att han då sticker och letar
efter löptiken. Men han är ändå dukig för han kan koncentrera sej på sin
träning och jobbar lika bra som vanligt. Jag märker oxå av att han är "två
femtonåringar på moppe" just nu. Riktig trotsålder! Ropar jag på honom så
kan han titta på mej och ställa sej och pinka, är vi ute och gå så trotsar han
hela tiden. Om vi möter någon har jag alltid sagt till homom "gå här" tills vi
passerat, nu stannar han framför mej och frågar om jag verkligen menar vad
jag säger. Det gör jag! Detta är ju en ålder som hos vissa kan vara svår men
jag visste ju inte hur jag skulle hantera det eftersom jag aldrig mött detta förut.
Har alltid sagt till kompisar att "jaja ni får väl prova med ledarskap" haha nu vet
jag vilket helvete dom hade.

elitträning

Publicerad 2013-01-19 11:24:36 i Allmänt,

När vi var här på vår promenad var det väl ingen som 
kunde drömma om att Spero en dag skulle komma till
elitlydnad. Här är han liten och har en härlig kompis i
Pajaz. Helt utan sorger och bekymmer.
leka det var livet som här med sin syster.
med hjälp av Bengt började vi valla, det var så himla
svårt men vi tränade flitigt och blev bättre o bättre.
tränade lite platsliggning med kompisen Sally.
Det visade sej att Spero var en riktigt duktig spårhund
så det blev lite av det oxå.
Hos bästa kompisen Belinda var Spero på SPA, härlig
att kunna lämna in honom och få reda på att han är 
helt ok i hela kroppen och alla muskler.
simma var inte det roligaste men måste man så gör 
man det.
Speros favoritplats när vi är hemma, vinter som sommar.
så började då lydnadsträningen ge resultat och vi tävlade.
Det gick bra så vi kom upp till elitlydnad och nu tränar vi
för det. Men oj va det är svårt för här får inget gå fel. Jag trodde
i min enfald att jag skulle kunna tävla till sommaren men det
får jag glömma. Momenten tar jättelång tid att lära in och det
är oxå så många moment och allt skall ju fungera. Men vi
tränar på och hoppas kunna försöka tävling detta år på
okänd plats. 
Spero är en helt fantastik hund att arbeta med. Han vill
verkligen göra allt jag ber om men ibland har vi lite otur
när vi tänker. Mest jag! Jag ser fram emot många år med
honom både som tävligshund och som kompis.

äntligen

Publicerad 2013-01-13 08:50:32 i Allmänt,

så var det då dags för julgransplundring hon mamma
i Borås. Det hängde en hel del godis i granen!
det bjöds på 3 rätters middag och så här glada var
brorsdottern och jag när vi var mätta.
jisses när skall morsan förstå hur kameran fungerar
undrar Martin. Han har försökt få mej att förstå hur man
tar kort med en kamera som är så himla avancerad att
jag bara skakar på huvudet, han med, åt mej :-)
mina härliga barnbarn.
förutom lite ålderskrämpor har jag förmånen att få ha en 
frisk mamma som vid 85 års ålder inte har några problem
med att sköta sej själv. Senaste läkarbesöket visade på
en lungkapacitet som var över det normala för hennes 
ålder. Så är hon oxå ute och tar promenader, besöker
simhallen, går i backar när hon skall handla. Vill inte ha
någon hjälp utav någon. Tur att min bror bor så nära och 
kan titta till henne för hon vill ofta mer än hon klarar av.
 
Tack för en underbar middag och trevligt sällskap !

dagens träning

Publicerad 2013-01-06 13:02:17 i Allmänt,

undrar vad jag skall träna på nu ??
kontakt, kontakt och kontakt. Jättefint ! Ser att jag måste
köpa mej en ny vinterjacka, blir ju stor som ettt hus i den,
eller är jag kanske stor som ett hus???
Matte går o Fnissa sitter snällt kvar.
Ki tränar framförgående med Bibbi som äntligen börjat
fatta att man skall gå framåt och inte bara äta godis.
Blev ju jättebra till slut.
avslutar med den obligatoriska fikan :-)

memory lane

Publicerad 2013-01-06 08:27:44 i Allmänt,

Rex var min första schäfer, en härlig hund som var
det snällaste man kan tänka sej. Den hunden visste
inte vad ett koppel var och hade aldrig några problem
med andra hundar. Med honom började mitt intresse
för tävling men då var det spår som gällde. Tyvärr visade
det sej att han hade dåligt immunförsvar så när han blev
sjuk klarade kroppen inte av att hjälpa till. Han fick somna
in när han var 6 år. Det är en hund som jag aldrig glömmer!
sedan kom Hyss in i mitt liv och det är det absolut 
vackraste schäfer jag sett! Han var en helt underbar 
hund med ett härligt temeperament.Tyvärr fick han en
halsinfektion och blev felbehandlad. Infektionen ville 
inte ge med sej och veterinären sa att det kan ta flera
kurer innan han blir bra och visst måste man väl lita på
sin veterinär? Efter ett tag bytte jag veterinär som snabbt
kunde konstatera att det blivit kroniskt och att infektionen
spridit sej till magen och tarmarna. Fruktansvärt! Visst
kunde han leva men vilket liv skulla han fått? Antibiotika och
cortison resten av livet. Nä det är inget liv för en arbetande
hund och jag tog det tunga beslutet att ta bort honom vid 
4 års ålder.
så kom då charmtrollet Pjaz in i mitt liv. Han lärde sej 
tidigt att "flirta" med alla. Huvudet la han på sned och 
fick godis, nä han var inte dum den hunden. Fast jag 
röntgade nacken när jag röntgade höfterna ifall det var
något konstigt med hans nacke, nä han bara gjorde så.
Pajaz började vi tidig ålder att klia sej jättemycket, redan
vid 6 månader kliade han sej som en tok. Det slutade med
utredningar och massor med cortison och antibiotika för
att klådan skulle lägga sej.Prövade även med homeopatmedicin
och det blev lite bätte men bara för ett tag. När Pajaz var lite 
drygt 2,5 år var klådan så intensiv att han kliade hål och fick sår
sedan slog det upp oförklarliga blåmärken på kroppen. Han hade
en "atopisk allergi" man visste inte vad han var allergisk emot.
När jag åkte till veterinären för en ny dos cortison och anitibiotika
sa han att vi måste öka dosen. I det ögonblicket bestämde jag mej
för att låta honom somna in. Efteråt sa veterinären att det var ett
bra och humant beslut. 
när jag förstod att jag aldrig skulle kunna tävla med
Pajaz bestämde jag mej för att byta ras. Det var inte
lätt för jag är och kommer alltid att vara schäfermänniska.
Efter mycket vånda bestämde jag mej för en BC så långt
från schäfer man kan komma. Namnet Spero fick han för att 
det är det latinska namnet för hopp, mitt hopp om en frisk
hund. Spero och Pajaz fick några månader tillsammans och
det är jag jätteglad för. Pajaz lärde Spero en hel del bra saker
som han har med sej än i dag. Spero kröp snabbt in i mitt
hjärta och där har han stannat men att ta sej an en helt ny ras
har varit och är en utmaning. Men vi har lyckats ganska bra och
det är en fröjd att träna honom och se att han verkligen vill förstå
och göra det jag vill. Nu är vi i full gång med att träna och jag ser
fram emot att få arbeta med en frisk hund.
 
 

träningen är igång igen

Publicerad 2013-01-04 13:37:19 i Allmänt,

äntligen är det träning igen! Som jag väntat på att det
skulle bli väder för det. Nu är all snön borta och planerna
är inte isiga så nu kör vi. Att det mesta tiden regnar gör
inget, finns regnkläder och en varm stuga att fika i.
 
Nu har jag verkligen märkt vilken skillnad det är att träna
in elitens moment, äsch säger många gapet mellan 3 ans
moment och eliten är inte stor. Jojo, det beror ju på vilka
mål man har och hur man vill att det skall se ut.Jag är
perfektionist! Eftersom jag vet vad domarna tittar efter så
gäller det att träna.
 
Vi har backat tillbaka lite i vår träning och börjar lägga mer
focus på kontakt, Spero skall ha full kontakt med mej hela
tiden. Även lagt in störning i form av andra hundar, ljud och 
bilar för att han skall lära sej att strunta i allt utom att ha
full kontakt med mej. Fruktansvärt pilligt och tålamodskrävande.
Han skall oxå kunna stå helt stilla utan att flytta någon tass när
vi skickar runt bollar och hundar springer, det kan ligga godis alldeles
i närheten av honom, han får inte röra sej. Det har han gjort jättebra,
bollen var han supertaggad på men han stod still. Duktig kille :-) Man
märker att han blir trött i huvudet av allt tänkande så vi kan bara köra
korta pass men i slutändan är det ju det som ger resultat.
 
Ja gott folk, jag kan bara säga att jag har en superhund som lär sej väldigt
fort och sedan behåller sin kunskap, han är lyhörd och vill hela tiden göra
rätt så det gäller att tänka till innan träningen så att jag vet exakt hur jag skall
träna olika moment. Redan till morgonkaffet sitter jag och planerar olika moment
och hur dom skall tränas in. Sedan blir det 3-4 moment som tränas, annars blir
det för mycket i början. Det kommer ju en tid när allt skall läggas ihop och då
är det bra om man befäst allt rätt från början. Så det återstår att se om jag har
gjort rätt.
 
Men jag tror fortfarande på att vila så att allt det nya får tid att smälta in och
att hjärnan får vila en dag eller två. Gäller ju oss båda :-)
 
 

2013

Publicerad 2013-01-01 08:00:53 i Allmänt,

Så har det nya året börjat och jag firade med att ligga i sängen med te och panodil. Fick en rejäl förkylning som gjorde att jag inte kunde fira, nu är jag ju inte en människa som firar men det hade kunnat vara kul att vara upp iställer för att ligga nerbäddad!
Spero har inte visat några tecken på att vara skotträdd tidigare, klubben ligger endast ca 300 m från militärens skjutbana i Sisjön och ibland är dom där och tränar sina bomer, granater och gevär. Då är nyårssmällarna som en liten susning. Spero bryr sej inte utan vi har kunnat träna vidare, det finns gånger vi åkt därifrån för att det smällde så högt att vi inte hörde vad vi sa. Inte heller på skottränngen på klubben har han visat någon rädsla eller obehag. Vi gick ut vid 21 tiden på nyårsafton och då smällde det lite grann men han tog ingen notis om det alls. Va härligt tänkte jag! Men ack vad jag bedrog mej, när det började smälla vid 12 slaget hoppade han upp i sängen, la sej bakom min rygg och skakade som ett asplöv, flämtade och började dregla. Jag blev helt ställd, vad gör jag nu? Hade jag haft en pung på magen hade han krupit in där. Smällandet varade i ca 30 min och när det var klart gick han ner och la sej på sin plats och sov hela natten, Skumt. Imorse var han lite försiktig när vi gick ut, kollade av riktigt så att kusten var klar. Jag har ju aldrig haft en hund som reagerar på detta sätt så det är ju lite jobbigt men nu vet jag att jag måste vara väldigt försiktig när jag åker till klubben igen. Får kolla om han har något kvar av sin rädsla.
Nåja, nog om detta! Nu är det 2013 och jag har lite planer för oss. Några långsiktiga och några skall jag förhoppningsvis klara innan året är slut. Jag börjar de nya året med att träffa mina tränigskompisar för att komma igång efter alla helger och allt annat. Jag har ju inte tränat riktigt sedan vi tävlade i Varberg och blev uppflyttade till elit lydnad. Det bär jag med mej, att få upp en hund till elit som bara är 2,5 år och endast tävlat 4 gånger tycker jag är stort. För andra kanske det är en vardagsgrej men för mej är det stort. Nu skall jag träna in elitmomenten och vet att nu blir det svårt, efter dom nya reglerna som är internationella, krävs det en hel del. Svårast är nog att få in snygga positioner på Spero, domaren drar ju på det minsta lilla han går snett! En utmaning som jag ser fram emot.
 
Förhoppningsvis kan jag detta året åka lite norrut och hälsa på lite goda vänner, jag är så glad att jag hittade en vän på Face Book som jag inte sett eller pratat med på nästan 25 år. Tror våra vägar skildes när sonen, Martin var ca 4-5 år. Då passar jag oxå på att tävla när jag ändå åker iväg. 
 
Detta året skall jag oxå skriva en hel del och göra vissa saker färdiga som legar i "byrålådan" för länge. Att skriva är för mej ett sätt att "blåsa ut" och förhoppningsvis kan det resultera i något bra. 
 
Jag hoppas oxå att 2013 ger alla mina vänner mycket gott och att jag får en möjlighet att träffa så många som möjligt, framförallt alla som bor en bit ifrån mej. Drömmen vore ju att bensinpriset gick ner så jag kunde åka lite oftare men det är nog bara en dröm.
 
Till alla mina vänner vill jag säga TACK FÖR ÅRET SOM GÅTT och jag hoppas vi får många fina stunder tillsammans 2013 både på och utanför tävlingsplanen.

julen närmar sej

Publicerad 2012-12-22 12:09:59 i Allmänt,

Nu är det bara några dagar kvar till julafton och hemma hos familjen pysslas det för fullt. Min kamera är trasig och min telefon så gammal att det inte går att överföra bilder. Men det är fullt ös och hög volym när det skall grejas med en fyraåring och en ettåring. Då är det skönt att kunna dra sej tillbaka i min egen koja när jag behöver lite ro. Allt som hör julen till skall göras och vi bakar och lagar mat. Dagarna försvinner i ett rasande tempo men jag har ändå tagit mej tid till att gå ut med Spero. Vi har passat på att åka till Tjolöholm där vi inte varit sedan vi flyttade från Fjärås. Har sett på kanonbra filmer och eftersom dom har en hel vägg och bioljud så ser man filmen som om man var på bio. 
Idag har vi varit i skogen och huggit en gran som tagits in och skall pyntas. Jag skall försöka få in lite bilder när Martin har tagit senare.
 
Nu är rasten slut och det vankas lite glögg o pepparkakor.
Ha det bra, vi höres :-)
 
GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR !

skogsmulle

Publicerad 2012-12-15 12:24:05 i Allmänt,

alla vill vara med och tända i kaminen, idag tänds det
med flintstål kanske det lyckas..
katten har lagt sej tillrätta och väntar på den goa
värmen.
det ser inte mycket ut men det blev en underbar brasa
som brann hela kvällen. För barnen blev det ju kul att se
att man kan använda stål till att tända eld.Kan det kanske
vara värdelöst vetande i dessa moderna tider?
hela familjen följer julkalendern
mamma Elin hade jobbat natten så hon sov när vi andra
åt frukost
eftersom det inte blev någon Mulleskog idag, vädret
var alldeles för besvärligt, så fick det bli lite bad. Ungarna 
är alldeles tokiga i att bada.
det värsta är när man skall ta upp minstingen, jisses
va han skriker, men han kan ju inte vara där för länge
även om vattnet är varmt. När ungarna var upplockade och 
torkade hade jag sår i öronen och begav mej hemåt.
i bilen på vägen hem satt jag och fasade för att behöva
skotta bort all tunga, blöta snö. Jag slapp, det var gjort 
när jag kom hem, vilken skön känsla.
taket är stöttat, den blöta snön är tung och jag vill inte
ha taket i huvudet. Men det var oxå gjort när jag kom 
hem. Lyx att komma hem och inte behöva göra något.
 
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela