Fritidsforskaren

även vi här på västkusten har haft några fina vinterdagar.

Det gällde att passa på att vara ute och njuta av dagen.

Vi koncentrerar oss som vanligt på våra elitmoment och 

jag känner att det blir bättre o bättre. Den förbaskade

fjärren har jag slitit med och nu äntligen har han fattat att

bakbenen skall vara stilla. Att lägga sej bakåt var ett jätteproblem

för han fattade inte. En dag låg bollen framför honom av 

misstag och när han skulle ta den sa jag ligg, han la sej bakåt!

Jag började använda bollen framför honom och han la sej så

jättefint bakåt. Nu har vi tränat det så att han inte längre 

behöver bollen utan han lägger sej bakåt. Ibland är det svåra

lätt!

När vi var här på vår promenad var det väl ingen som 

kunde drömma om att Spero en dag skulle komma till

elitlydnad. Här är han liten och har en härlig kompis i

Pajaz. Helt utan sorger och bekymmer.

så var det då dags för julgransplundring hon mamma

i Borås. Det hängde en hel del godis i granen!

Rex var min första schäfer, en härlig hund som var

det snällaste man kan tänka sej. Den hunden visste

inte vad ett koppel var och hade aldrig några problem

med andra hundar. Med honom började mitt intresse

för tävling men då var det spår som gällde. Tyvärr visade

det sej att han hade dåligt immunförsvar så när han blev

sjuk klarade kroppen inte av att hjälpa till. Han fick somna

in när han var 6 år. Det är en hund som jag aldrig glömmer!

äntligen är det träning igen! Som jag väntat på att det

skulle bli väder för det. Nu är all snön borta och planerna

är inte isiga så nu kör vi. Att det mesta tiden regnar gör

inget, finns regnkläder och en varm stuga att fika i.

 

Nu har jag verkligen märkt vilken skillnad det är att träna

in elitens moment, äsch säger många gapet mellan 3 ans

moment och eliten är inte stor. Jojo, det beror ju på vilka

mål man har och hur man vill att det skall se ut.Jag är

perfektionist! Eftersom jag vet vad domarna tittar efter så

gäller det att träna.

 

Vi har backat tillbaka lite i vår träning och börjar lägga mer

focus på kontakt, Spero skall ha full kontakt med mej hela

tiden. Även lagt in störning i form av andra hundar, ljud och 

bilar för att han skall lära sej att strunta i allt utom att ha

full kontakt med mej. Fruktansvärt pilligt och tålamodskrävande.

Han skall oxå kunna stå helt stilla utan att flytta någon tass när

vi skickar runt bollar och hundar springer, det kan ligga godis alldeles

i närheten av honom, han får inte röra sej. Det har han gjort jättebra,

bollen var han supertaggad på men han stod still. Duktig kille :-) Man

märker att han blir trött i huvudet av allt tänkande så vi kan bara köra

korta pass men i slutändan är det ju det som ger resultat.

 

Ja gott folk, jag kan bara säga att jag har en superhund som lär sej väldigt

fort och sedan behåller sin kunskap, han är lyhörd och vill hela tiden göra

rätt så det gäller att tänka till innan träningen så att jag vet exakt hur jag skall

träna olika moment. Redan till morgonkaffet sitter jag och planerar olika moment

och hur dom skall tränas in. Sedan blir det 3-4 moment som tränas, annars blir

det för mycket i början. Det kommer ju en tid när allt skall läggas ihop och då

är det bra om man befäst allt rätt från början. Så det återstår att se om jag har

gjort rätt.

 

Men jag tror fortfarande på att vila så att allt det nya får tid att smälta in och

att hjärnan får vila en dag eller två. Gäller ju oss båda :-)

 

 

Så har det nya året börjat och jag firade med att ligga i sängen med te och panodil. Fick en rejäl förkylning som gjorde att jag inte kunde fira, nu är jag ju inte en människa som firar men det hade kunnat vara kul att vara upp iställer för att ligga nerbäddad!

Spero har inte visat några tecken på att vara skotträdd tidigare, klubben ligger endast ca 300 m från militärens skjutbana i Sisjön och ibland är dom där och tränar sina bomer, granater och gevär. Då är nyårssmällarna som en liten susning. Spero bryr sej inte utan vi har kunnat träna vidare, det finns gånger vi åkt därifrån för att det smällde så högt att vi inte hörde vad vi sa. Inte heller på skottränngen på klubben har han visat någon rädsla eller obehag. Vi gick ut vid 21 tiden på nyårsafton och då smällde det lite grann men han tog ingen notis om det alls. Va härligt tänkte jag! Men ack vad jag bedrog mej, när det började smälla vid 12 slaget hoppade han upp i sängen, la sej bakom min rygg och skakade som ett asplöv, flämtade och började dregla. Jag blev helt ställd, vad gör jag nu? Hade jag haft en pung på magen hade han krupit in där. Smällandet varade i ca 30 min och när det var klart gick han ner och la sej på sin plats och sov hela natten, Skumt. Imorse var han lite försiktig när vi gick ut, kollade av riktigt så att kusten var klar. Jag har ju aldrig haft en hund som reagerar på detta sätt så det är ju lite jobbigt men nu vet jag att jag måste vara väldigt försiktig när jag åker till klubben igen. Får kolla om han har något kvar av sin rädsla.

Nåja, nog om detta! Nu är det 2013 och jag har lite planer för oss. Några långsiktiga och några skall jag förhoppningsvis klara innan året är slut. Jag börjar de nya året med att träffa mina tränigskompisar för att komma igång efter alla helger och allt annat. Jag har ju inte tränat riktigt sedan vi tävlade i Varberg och blev uppflyttade till elit lydnad. Det bär jag med mej, att få upp en hund till elit som bara är 2,5 år och endast tävlat 4 gånger tycker jag är stort. För andra kanske det är en vardagsgrej men för mej är det stort. Nu skall jag träna in elitmomenten och vet att nu blir det svårt, efter dom nya reglerna som är internationella, krävs det en hel del. Svårast är nog att få in snygga positioner på Spero, domaren drar ju på det minsta lilla han går snett! En utmaning som jag ser fram emot.

 

Förhoppningsvis kan jag detta året åka lite norrut och hälsa på lite goda vänner, jag är så glad att jag hittade en vän på Face Book som jag inte sett eller pratat med på nästan 25 år. Tror våra vägar skildes när sonen, Martin var ca 4-5 år. Då passar jag oxå på att tävla när jag ändå åker iväg. 

 

Detta året skall jag oxå skriva en hel del och göra vissa saker färdiga som legar i "byrålådan" för länge. Att skriva är för mej ett sätt att "blåsa ut" och förhoppningsvis kan det resultera i något bra. 

 

Jag hoppas oxå att 2013 ger alla mina vänner mycket gott och att jag får en möjlighet att träffa så många som möjligt, framförallt alla som bor en bit ifrån mej. Drömmen vore ju att bensinpriset gick ner så jag kunde åka lite oftare men det är nog bara en dröm.

 

Till alla mina vänner vill jag säga TACK FÖR ÅRET SOM GÅTT och jag hoppas vi får många fina stunder tillsammans 2013 både på och utanför tävlingsplanen.