tävling
sitter här med mitt morgonkaffe och reflekterar över
gårdagen. Jag har en ELITHUND, känns inte fel att
säga. Visst jag vet att det är en lång väg dit men jag
har en kanonhund. Inte ens 3 år, tävlat 4 gånger och
uppflyttad till elit lydnad. Tränat har vi gjort men eftersom
jag tror på att "vila hunden i form" har vi också vilat mycket.
Dom dagarna har bestått i promenader eller bara vara hemma
och gå korta promenader. Eftersom jag alltid har Spero lös
så kan han springa och göra vad han vill, helt utan krav.
startade hemmifrån när det precis började ljusna och
färden gick mot Varbergs BHK. En härlig morgon.
Det luktade så gott av glögg och pepparkakor när man
kom fram. En jättebra ordnad tävling. Stugan var så
fint pyntad med julgran och tomtar.
mitt protokoll, som jag verkligen inte skäms för, han
gick så fint. Visst finns det saker att förbättra men
vad vore hundträningen utan det. Nu har vi semester
och sedan tar vi itu med momenten i eliten.
Avslutningsvis vill jag berätta att jag som alltid är så
nervös inför en tävling att jag flera dagar i förväg sitter
på toa, gå säkert ner 10 kg! Dagen före tävlingen var jag
och fick Reiki behandling och var väldigt splittrad med
trasiga nerver inför tävlingen. Det ordnar jag sa Lee till
mej och jag som nu tror på allt "humbug" blev ju jätteglad.
Jag har ju känt vilken effekt det haft på min kropp, Nu kan
jag nog blir lurad att tro på allt. Nåväl, jag fick några droppar
och skulle då blir lugnare inför tävlingen nästa dag. Kan väl
erkänna att jag var lite skeptisk. Tävlingsdagens morgon
började jag med en stabil grötfrukost!! Inget akuttoabesök!!
Kände mej hur lugn som helst, började känna efter men nä,
jag var helt lugn. Bilfärden till Varberg gick i ett sträck utan
stop på någon bensinstation för ett toa besök. När jag anlände
till klubben gick jag in och drack kaffe! Jag var helt lugn, helt
otroligt. Väntade på min tur, sista starten, nr 8 ute med Spero
och bara lät honom vara, inga krav eller något. Jag ropades in och
kände att visst vi klarar detta. Vilken kanonkänsla att kunna
tävla utan att undra om jag kommer att genomföra programmet
utan att behöva "göra i byxan". Självklart påverkade mitt lugn Spero, han
var så glad och positiv. Han undrade väl vad som hänt med hans
vanligtvis hysteriska matte.
Imorse vaknade jag med en härlig känsla i kroppen. Inget direkt
på programmet idag. Skall pyssla lite här hemma och om jag
känner att jag får lust blir det lite bak av lussekatter. Spero kommer
nog att vilja vara ute och nu är det ju fruset så han får göra precis
vad han vill idag.
Utan alla mina träningskompisar hade detta inte varit genomförbart.
TACK TILL ER ALLA!